16.

Alltså. Nu ska jag berätta något för er. Jag har ett problem. Jag har självklart inte bara ett endaste, utan egentligen väldigt många (men det är sådana där små i-landsproblem som inte ens är värda att ta upp). Det finns ett som är så himla, himla mycket värre en dem andra. För att komma till saken; På fredag ska jag uppträda på kultureftermiddagen i min skola. Vilket betyder att det blir min sista dag som levande. Eftersom att jag blir så otroligt nervös när jag ska uppträda så kommer jag få andningsproblem och tuppa av. Det är sant. Jag lovar. Om publiken är över tio personer så börjar mitt hjärta dunka sådär jätte, jätte fort och min röst förvandlas till något som det här. Det är ganska synd. För nu ska jag spela inför hela skolan och förbli utskrattad resten av mitt liv på Ekliden. Åh, jag kan inte fatta att jag gör såhär mot mig själv. Och alltså, det här är inget jag hittar på för att ni ska tala om att jag är bra. Alla jag säger det här till vägrar alltid att tro mig. Jag förstår inte, varför skulle jag ljuga? Det är sant att jag blir så himla lätt nervös. Så, nu vet ni. Hehe.